Historia om videoproduktion


Camera Obscura
Som så många andra näringar och branscher så började videoproduktionen med en innovation – en helt ny produkt. Camera Obscura var den första kameran, och sedan dess har det gått mycket fort. Camera Obscura beskrevs redan på tidigt 1000-tal av araben Ibn Al-Haytham, men en fungerande och portabel Camera Obscura kom inte till förrän på 1600-talet. Utan kameran hade naturligtvis inte videoproduktion varit möjligt – men hur blev bilderna rörliga?

Rörliga bilder
Bilderna blev rörliga på 1870-talet, då en amerikansk forskare vid namn Edward Muybridge la ihop en rad stillbilder av en häst i galopp. Dessa stillbilder fästes vid en slags trumma i en mörk låda med ett titthål i – en handvev användes sedan för att få bilderna att rulla fram framför ögat i en hastighet av mellan fem till tio bilder i sekunden, beroende på hur snabbt tittaren snurrade veven. Detta var naturligtvis ett jättestort framsteg, men det kallades inte för ”motion pictures” (rörliga bilder) än. Idén kommersialiserades genom att man byggde fler sådana lådor, och lät tittaren betala med mynt för att få lov att snurra på vredet. Det låter väldigt primitivt för oss, men man kan bara tänka sig hur stort det var för 1800-tals människan! ”Riktiga” rörliga bilder kom inte till förrän på 1880-talet, då den första videokameran uppfanns. Då spelades de upp för publiken helt i tysthet, eftersom det inte fanns någon möjlighet för ljudupptagning. Senare började produktionerna fyllas i med en pianist eller, vid större produktioner, med en hel orkester. De spelade efter noter som passade till filmens tema och stämning.

Stumfilm blir talfilm – svart och vitt blir färg
Steget mellan stumfilm och talfilm kanske inte låter så stort, men faktum är att det är ett enormt kliv. Det krävs en helt ny teknik för att kunna spela in och spela upp ljud såväl som bild. Detta genomfördes under 1920-talet, och filmerna kom att kallas talking pictures, eller ”talkies” (moving pictures – ”movies”). Nästa jättekliv framåt var såklart färgfilmen – den blev norm efter andra världskriget. Då ansåg filmindustrin att det var en viktig konkurrensfördel jämfört med televisionen, som förblev förlegat svartvit ända till mitten av 1960-talet.

Digitalisering
Nästa stora steg i filmutvecklingen är vi inne i just nu – digitaliseringen. Digitalisering av film innebär att nya filmkameror tagits fram och att man redigerar filmerna uteslutande med datorer. Mycket i dag är t.o.m. helt datoranimerad, till den nivå att de flesta inte kan se skillnad på animerad och “riktig” film.
Största fördelen med digitalisering är dock priset – genom att använda hårddiskar och datorer behövs inte lika dyr utrustning, och funktioner som innan endast de största produktionsbolagen hade tidigare kan nu göras även av mindre producenter.

Kommersiell film
Film är per definition kommersiellt – det är ett medium för att påverka, underhålla och väcka tankar med. En tidig form av videoproduktion i annat syfte än ren underhållning var alla de propagandafilmer som florerade under andra världskriget – från bägge sidor. Redan då insåg man värdet av att kunna kombinera bilder med tal, för att göra budskapet klart och tydligt, och för att kunna nå ut till en bred massa.